Moa

Åhh jag vill se La vita è bella/Livet är underbart, första gången jag såg den var första året på gymnasiet. Blev helt förälskad i filmen som är så otroligt fin och sorglig. Hade inte lika lätt att grina av filmer då som jag har nu (troligtvis för att alla hormoner som bor i min kropp för tillfället får mig att gråta åt vad som helst). Jag skulle troligtvis gråta floder då den lilla familjen splittras av andra världskriget och förtrycket mot folkgrupper..
Tror att jag ska beställa hem den som en tidig julklapp åt mig själv, se den tusen gånger om jag klarar fast det lär jag inte göra. Men kanske.